Förbannelse över de otrogna!

Frank Heller

Informations

• Publié par: oddi
• Publié le: 08 décembre 2010
• Nombre de lectures: 49
• Langue: Swedish

Extrait

The Project Gutenberg EBook of Förbannelse över de otrogna!, by Frank Heller

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at www.gutenberg.net

Title: Förbannelse över de otrogna!

Author: Frank Heller

Release Date: June 3, 2004 [EBook #12499]

Language: Swedish

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK FÖRBANNELSE ÖVER DE OTROGNA! ***

Produced by the Project Gutenberg Distributed Proofreaders

FRANK HELLER

FÖRBANNELSEÖVER DEOTROGNA!

1

9

4

9

INNEHÅLL.

Förbannelse över de otrogna! För hundra år sen Sanningen om Sten Hallongrens död In memoriam Målaren Blauvogels brott Professor Poppenbergs pennskaft Tolfte söndagen efter trefaldighet Åter ett märkligt dödsfall Dalai Pedersen Samtal med Hompa Vid gränsen Veranda mot havet Apologi för konung Herodes Weltpolitik Monsieur Ellèr i kurran All överklass är instiftad från ovan På tal om Niklasson Ekonomisk översikt Därpå en ful historia Torgskräck Betulander såg sin chans Olaf Storfossens camouflage Konung Ödipus Målerisk julafton

FÖRBANNELSE ÖVER DE OTROGNA!

Förbannelse över de otrogna, som säga att Gud icke är Gud och har givit oss vassröret att skriva med. Till den vise astrologen Omar, kallad Tältmakaren, kom en dag i hans bostad i Naishapur en dervisch av sufisekten och sade: —Omar, Hassans son, du sysslar med fåfängliga ting. Du skriver dikter, som hela folket läser och lär utantill. Men all visdom finnes i Koranen, och den som ger folket annat att tänka på hindrar dem i det ena nödvändiga. —Tag plats, min broder, sade Omar Tältmakaren, två dina fötter, och vila dig efter färden. Det är sant, att folket älskar mina dikter. Men vad är naturligare? Jag skriver för att berömma livet, kärleken och vinet, som jag och alla människor älska. Jag ger mig icke ut för att undervisa om de högsta tingen, om vilka Koranen ensam meddelar all upplysning. Men två dina fötter, min broder, och förfriska dig, medan vi tala om Koranen (vars namn vare lovat), ur denna bägare. —Olycklige! ropade dervischen efter att hava fört bägaren till munnen. Du har lockat mig att dricka vin! Jag har syndat mot Koranen, och på den yttersta dagen, när jag skall vandra över svärdseggen till paradiset, kommer jag att vackla och falla ned i Tophet! —Töm denna bägare och några till med mig, svarade Omar, och du kommer att redan i afton med vacklande gång vandra in i paradiset. —Denne hädar! ropade dervischen. Koranens ord finnas i hans hjärta, men det är en ond ande som sammanfogar dem! —Det är du som hädar, sade Omar, om du kallar vinets ande för en ond ande. Det rus, som kommer av vinet, är milt och förgår av sig självt, men det som uppstår av att döma andra, är hätskt och växer från timme till timme. —Jag överlämnar dig åt förbannelsen, sade dervischen. Men även om de otrogna icke omvända sig, rädas de åtminstone, när en olycka hotar dem. Har du icke hört, att tatarernas konung Kublai Khan har intagit Nasirabad och kokat tjugutusen människor i olja? Utanför Hindipur har han rest en pyramid av hundratusen människohuvuden. —Jag beklagar alla som dö, sade Omar. Och står det skrivet att jag skall kokas i olja, kommer det att ske. Vad sen? Har jag inbillat mig, att jag skulle undfly döden? Om nu döden blir så smärtsam, vad gagn har jag då av att jag själv plågat mig? Står det skrivet, att mitt huvud skall uppstaplas i en pyramid av dödskallar, kommer det att ske. Vad så? Det enda som är av betydelse är, att det dessförinnan har härbärgerat vissa tankar och även ett antal rus. —Förbannelse över hädarna! ropade dervischen. Jag förstår ditt övermod. Jag vet att du också mäter stjärnornas gång och förutsäger framtiden, vilket Allah på det bestämdaste förbjudit oss. Du har läst i stjärnorna, att Naishapur skall skonas. —Ingalunda, sade Omar. Intet är sannolikare, än att Kublai Khan även intager vår stad. Dervischen bleknade. —Omar, Hassans son, sade han, ehuru Koranen förbjudit det, beder jag dig söka utforska av stjärnorna, om även vi skola kokas i olja. I så fall skall jag redan i afton fly till Gungapur. Omar brast i skratt. —Dåre! ropade han. Det står skrivet i stjärnorna, att Kublai Khan skall intaga Gungapur och koka dig i vin. Men vinet i Gungapur är uselt, under det detta är gott. Töm alltså denna bägare med mig! Men dervischen hade redan flytt med fingrarna i öronen.

t efter uppåts kpaeten nco hehal r   ou ånfril Tivlgehneaöst.anrerÅ andeFöljgon  morlgdavaes edva  e nE stertt y . enag a ded snniM!nhoJ ,t va negninttäseb 

FÖR HUNDRA ÅR SEN

 at,igrl aet dttks ditllarav llag oc kriig. h krytkcaJ gräs reh  ån m hgadrunåra eD .räl is ala gdrig att hålla fer.d D—teä  rnued J .nennamryts llar vdue ddro tagybetrpseog de  n komiget. Krrian p arstalllukav ell a —J a.og nör f  eaktpneho!ns darligt tien allva rån sev f rötaruet ffallrvadördänak rutaksinnäm d.till a nnaen D llit.d rKgiteä  r mer att finnas a lafa.tels I adny fenjdölv  andsy Därfän. ansmå frgip lardco hf  ålltis nain ftt ategirk remmok rö nåden,  nna genom  tvöreivnae dnsa  npåraågnd et asaf nrell hcoedån ed st,vi pet dana stköse nogån v  Aff yget  da onso igisroutaftrks a tr g sdaan dde här tsoC b  sa täsenint ch uppåts av invnurd aråf rötuo sröf hco llieN c MenptKa. naaråne  ndni  ialgn on giannetyrmte s a ddöm vi giyks mö h s sgo lljuoce  nrsah vufndöniagp till irkret up toAfaj 112 mden nen aktpda ealdn18 3ilNec  Mesam Jenytraf ttis dem l our  utang  Endeav tsröts aöf red n nhvesöetTi av gillci mb ekanraos , te lå inVi fma. snma rö ed ,rf gaä  jsträepsterövs rav ,hup-maw-maWe guden den stor satkc aåLot msosträ. enerövepsts !g edaärtrilff w-maW ma ,åsp-hu offung,tillrat   ekci ed nok o ,udss oernkHa. em d med träs mos äks att glömma, venint ragmmokso aa åtnnsigaliju n öf snah hco nene tEn. regalaesljlaj astm o iusttkaptför framust  äl neregirk e gn soerr ne . ldå p Tvf nuons duyb .eDörsamladtammen f  ear veträrtfön åm gilff öF— .ditl . —Ka räst i! si-kaöhdvda e.nD nieg mmtas envdhög in d hco  sserevöpets illfällighet vilela ttd tev ras  Wav wam-jä h alp neMnatuots  .al ska insimilitäri eedar s -mup h h da ryste ktsöh ocn etsärpetsrevö ed sinfrånkar fläcap rte tro takb  ppu kcät i ti neycst mkeg,äran h äS gim,gs da eah hålig kindtand. — K .togån   negnuno ck ierktatgngae  utdnnes te tp  åoch teg ade tugg akai tidda eak-i art, med g. —Tänkbnegnals  vagunokin mkra t.ppen M årdditllaj gos mnnolt sar dee, äeif nid tta ,tki hnuo teo-Tee nd n sund militärisku ppoftsar nnäadrå fban dornn.me teD— rä tnasas , e ärigarpprao ta neTerä so ,-oetssdeh oca  homutedröf ede va nel Var det nungen.  eed nitrfdef rökamsör finmllög das ok etyrb,era  han och farhansedn f röfrra safmas er, ej—N n?de  ,rafraf stätsej ndni gvaa ttT oe-teos stam försåp raröbåedajted  ktag rid melean s atetso rla mah varltidn sait e mä tgiltevö edan olaalrf o-Te . — ss mO .gaj rög ted et dom sde, ärt peärtsne evöretsott, sadit för g f stätsejam srE t.teruvboa åro tif me tun red,gä r misstae mi int s eoamstJa? kag iak iak-T tat-oe länge är det vi nlptölsgi,th ru täesaj mätr hat  ölg ilb r srE— .ksm t. Jg deörjaag betk  nnii åhmoam e llku sad Vd?re  gaJ— ?va avel iv änktnd tiblahar  töf åtatop n gåkoa snkoökrsäta f räsnniettöH .rnötter f ju nog ll.a E—sr röo ssa  E— ?nogro sejam srlatat täe ad sr,tspevörene ,ärtsrespmed sagtekt råd itkao tgl hctsätniin. gtr Huksluele srm jasetät kunna sluta f råi gaf nej .nM unge konsadede! im gäS .reédi agliernd usåd anbl emoj gaukll eksror du sg, vad t matsm i t-oe soe d red T melö s fte  i hkrigafemundr naosäatet tbvura aklbil ag s j nnmi .rå oitt ergnäL re regenter av ei tn.eD tev rat pptaheer —L t. e ev eb nrdnuvsna drä n Mcaptell o Neina shch sealöfjl  eraban gsla sttvkesnok  K —.resnevenhetsöarna finsnd tee egtnileg kgaseonenkvrnseo ,ap hciT åigll  rah .öGlatlis g n tar ha, få n det nok ne gnågne eta åtlltin kag un ,ta tedvlrailtgnade. Innne blekxif dareärpenets senalå koe ngnu esäv teg tsrevÖ .nnnmä ch o  enskais  ter eomnoneilig strring bådider ,rae ytöf ndnärdräng in tärkbänrölb.iI gnnef rökommer det att få  sch oetghvi i e  tirav ted rah ås. S ätallerta ealä s okksronäin at, mttber llfaup-mah haW .aw-meprästene överst!tr podam jaseät viu a  hfthari kem grF drkna?eki sade styrmannen — . eD träs antri  oce rrväe rrväh trav röf mos rå et pkrig. —Hu ågår gn e rälten räd   netrilbråvSehginohoföm tt aå  f naks aip br d i  erf De bli raterna. cM netpak edas !teås mVi. llei N nkstie adh s näär. sion misotsk nu dvae  nugodlm de göra det på gr ä tepu rrörpedna  figorörindn —D g! nianedm hct !sO ra srandnge å läsåp ed a tta ,åt kpål ilåg vetöprbannade lade: —Fö naen m n mu .nS ytmr ätt vaa  avtatv h eDel ajdo  !ru g. Dt no hörrtidleel emeh daagerdeantr sot mkaballit gis ogöms e