Himlauret eller det profetiska ordet - Hänvisningar. 3 öfversigtstabeller och 1 diagram

F. Franson

Informations

• Publié par: argo
• Publié le: 08 décembre 2010
• Nombre de lectures: 27
• Langue: Swedish

Extrait

Project Gutenberg's Himlauret eller det profetiska
ordet, by F. Franson
This eBook is for the use of anyone anywhere at
no cost and with almost no restrictions whatsoever.
You may copy it, give it away or re-use it under the
terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.net
Title: Himlauret eller det profetiska ordet
Hänvisningar. 3 öfversigtstabeller och 1 diagram
Author: F. Franson
Release Date: May 7, 2005 [EBook #15786]
Language: Swedish
*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG
EBOOK HIMLAURET ***
Produced by David Starner, Torbjörn Alm and PG
Distributed ProofreadersHIMLAURET ELLER
DET PROFETISKA
ORDET
Hänvisningar. 3 öfversigtstabeller och 1 diagram
AF
F. FRANSON
CHICAGO: CHICAGO-BLADETS FÖRLAG. 1898.
INNEHÅLL:
Sid.
Företal 3
FÖRSTA AFDELNINGEN.
Domedagen och den sanna beredelsen derför 7
ANDRA AFDELNINGEN.
Vakna! Vakna! Uppb. 1-5 18
TREDJE AFDELNINGEN.
Jordens eröfring begynner. Uppb. 6-7 39
FJERDE AFDELNINGEN. De 70 årsveckorna 66
FEMTE AFDELNINGEN.
Jordens eröfring fortsättes. Uppb. 8-9 76
SJETTE AFDELNINGEN.
De tusen åren, m.m. Uppb. 20 158
SJUNDE AFDELNINGEN.
Det nya Jerusalem. Uppb. 20-21 177
ÅTTONDE AFDELNINGEN.
Efter de tusen åren 183
NIONDE AFDELNINGEN.
När kommer Kristus? 203
TIONDE AFDELNINGEN.
Historisk och præteristisk tolkning af skrifterna
219
ELFTE AFDELNINGEN.
Invändningar mot Guds ords tydliga lära, att
Herrens
ankomst kan inträffa när som helst 250
TOLFTE AFDELNINGEN.
Brudens inbjudning till sin brudgum 266
Slutord 271
Diagram
Tre öfversigtstabellerFÖRETAL.
Då jag för ett par tiotal år sedan reste omkring med
frälsningens evangelium i Schweitz, hände sig en
påskmorgon, att jag ej hade något möte utsatt,
hvarför jag begaf mig till en af de reformerta
statskyrkorna att höra predikan, som ju handlade
om Kristi uppståndelse. Jag var icke så särskildt
intresserad uti hvad jag hörde, hufvudsakligast på
grund af att jag ej visste, huruvida mannen, som
talade, menade Kristi verkliga uppståndelse, eller
om han endast trodde på de idéers, de sanningars
och den karakters uppståndelse uti menskligheten,
som Kristus predikade och var i besittning af. Detta
sätt att tolka Kristi uppståndelse och andra kristliga
sanningar är ej ovanligt hvarken i Schweitz eller
Tyskland bland de rationalistiske presterna.
Mina tankar lupo sålunda snart i en annan rigtning.
Jag begynte fundera på, om någon
öfverensstämmelse kunde förefinnas emellan den
tid, Kristus tillbragte på korset och i grafven till
uppståndelsen, och Kristi församlings lidande och
uppståndelse; detta då enligt 2 Petr. 3:8, der vi
läsa, att en dag är för Herren som tusen år för oss.
Min första tanke blef, att detta ju ej vore möjligt, då
ju Kristus låg i jorden tre dagar och tre nätter. Men
vid närmare eftertanke blef det snart klart, att
ehuru Jesus låg under en del af alla de tre dygnen,
i grafven—hvadan sålunda uttrycket enligt judiskt
föreställningssätt var berättigadt—var det dock iverkligheten ej fullt två dygn från kl. 3
fredagseftermiddagen, då han nedtogs från korset,
till söndagsmorgonen. På första dygnet låg han
blott tre timmar, från kl. 3 till 6 e.m., då dygnet
enligt judisk beräkning slutade, och på tredje
dygnet låg han endast från kl. 6 lördags afton till
tidigt påföljande morgon. När jag kom hem,
begynte jag att räkna: Om en dag är = 1,000 år, så
är en timme (1/24 dels dygn) = 41-2/3 år, och
sålunda utgöra de sex timmarne, Jesus tillbragte
på Golgata, från kl. 9 f.m. ("tredje timmen," Mark.
15:25) till kl. 3 e.m. ("nionde timmen," v. 34), jemt
250 år (41-2/3 x 6.) Huru förvånad blef jag ej att
finna, att detta öfverensstämde precis med den
förföljelsetid af jemt 250 år, som öfvergick Guds
församling från år 63, då aposteln Jakob blef
dödad med svärd, till år 313, då kejsar Konstantin
antog kristendomen och (alldeles som fordom
Josef af Arimatia gjorde med Kristus) nedtog den
korsfästade församlingen från korset, sedan den
varit der 1/4 årtusende, liksom Kristus hade varit
på sitt kors 1/4 dygn. Nu blef jag högst intresserad
att finna ut, huru långt vi såsom Kristi kropp hafva
"uppfyllt det, som fattas i Kristi lidande," Kol. 1:24,
eller huru långt vi hafva följt vår frälsare mot
uppståndelsen, enligt samma beräkning, eller med
andra ord, huru nära vi äro vår påskmorgon.
De 63 åren innan Jakob blef dödad (= 1-1/2 timme)
och innan församlingens svåraste lidanden
begynte, fingo motsvara den bespottelse,
hudflängning och törnekröning, som Jesus led,
innan han blef korsfäst, och jag fann så, att
församlingen, Kristi kropp, hade följt sitt hufvud tillsefter kl. 1/2 5 påskmorgonen. För att nu taga detta
år, 1897, till ändpunkt vid beräkningen, se vi, att
från år 313 till 1897 är 1584 år, hvilken tid, omsatt i
himmelska timmar, utgör just omkring 38, och att
sålunda det himmelska uret visar kl. 5
påskmorgonen.
När uppstod Jesus?
Matteus säger "i gryningen," Markus "mycket
bittida, då solen gick upp," Lukas "mycket bittida"
och Johannes "tidigt på morgonen." Det synes
sålunda, som om vår uppståndelse ej borde vara
så långt borta!
Uti Os. 5:15 säger Herren om Israel: "Jag skall gå
tillbaka till mitt rum, till dess de erkänna sin skuld
och söka mitt ansigte," och förutsäger, att de skola
vända sig till Herren med den förvissningen: "Han
skall göra oss lefvande efter två dagar; på tredje
dagen skall han resa oss upp, att vi må lefva inför
hans ansigte." Himlauret för Israel har på sätt och
vis stått, alltsedan de korsfäste sin konung. Det
stannade vid den 69:de årsveckans slut (hvarom
mera längre fram), men judarne begynna nu
förstå, att uret under tiden har gått för hedningarne
och för Guds församling. Snart är församlingens tid
slut, hon upptages, och Herren skall ånyo "låta
Israel lefva för hans ansigte."
Må Herren nu välsigna denna boks läsare, och må
himlauret—det profetiska ordet,—blifva dem
alltmera kärt, ju närmare det lider mot änden. Med
denna önskan utsändes denna bok, som jag pådenna önskan utsändes denna bok, som jag på
mångas uppmaning ändtligen fått tid att skrifva.
Den vill vara ett pekfinger på bibelns säkra ur—
dock ej på några minut- eller sekundvisare, ty
sådana har himlauret inga—utan på dess
timvisare. "Dag och timme" är oss ej uppenbaradt,
men vi kunna och böra veta den ungefärliga tiden,
eller när han är "nära för dörren," jemte så mycket
som möjligt af allt det härliga, som denna
tilldragelse bär i sitt sköte.
Skulle pekfingret för någon vara svårt att följa,
hjelper en half timmes bön betydligt. Gnugga
endast sömnen ur ögonen, tänd på lampan, se
noga på uret, d.v.s. stå upp och understryk hvarje
ställe, som anföres, i din egen bibel, och du får
snart både förstånd angående himlauret och insigt
om att—det är tid att stiga upp!
Stockholm, Sverige, i Nov. 1897.
F. Franson.FÖRSTA AFDELNINGEN.
Domedagen och den sanna beredelsen derför.
Att Kristi tillkommelse, jemförd med andra
sanningar, intager en mycket mera framstående
plats i bibeln, än den fått uti de troendes hjertan i
allmänhet, är uppenbart. Icke mindre än 318
gånger nämnes denna sanning i nya testamentet,
sålunda gifvande den en mera framskjuten plats än
någon annan sanning. Endast i brefven häntydes
derpå 67 gånger, hvaremot på försoningen endast
57 gånger. Hvarje invändning emot dess betoning
vare sig i tal eller skrift, är sålunda alldeles
obehörig.
Vi vilja begynna med betraktelsen af: Domedagen
och den sanna beredelsen derför.
"Det var en torr början," hör jag någon utropa. Till
svar får jag upplysa, att dessa ord endast &