Etude d’évaluation des mesures communautaires dans le secteur des fourrages séchés

Com/Agri

Informations

• Publié par: Siom
• Nombre de lectures: 13
• Langue: Norwegian

Extrait

1
Utvärdering av gemenskapsåtgärderna inom sektorn för
torkat foder
AND-International (Paris), COGEA (Rom), Universitat de Lleida (Lleida) och Dansk
Landbrugsrådgivning (Århus)
för
Europeiska kommissionens generaldirektorat för jordbruk
Sammanfattning

1. EKONOMISKA ASPEKTER NÄR DET GÄLLER SEKTORN FÖR TORKAT
FODER

År 2005–2006 uppgick produktionen av torkat foder i EU-25 till 4,5 miljoner ton, varav
80 % utgjordes av lusern och 20 % av gräs. Produktionen kommer från
17 medlemsstater, och mer än 97 % från de åtta länder som har valts ut för den här
analysen. Spanien är den största producenten (45 %) före Frankrike (24 %), Italien
(15 %) och Tyskland (7 %). Nederländerna, Danmark, Storbritannien och Tjeckien står
tillsammans för 8 % av den totala produktionen. Mer än hälften av produktionen är
koncentrerad till tre områden: Ebrodalen, Podalen och regionen Champagne-Ardenne.
Sektorns omsättning under 2005/2006 uppskattas till 550 miljoner euro, dvs. 0,9 % av
omsättningen i hela fodertillverkningssektorn i EU. Sektorn för torkat foder sysselsätter
omkring 4 500 personer på heltid, varav 1 200 inom direkt anknuten verksamhet i
angränsande sektorer.
Av den årliga arealen grönfoder (inbegripet betesmark) i EU-25 används endast
430 000 hektar för torkat foder, vilket är mindre än 1 %.
När det gäller enbart lusernarealerna går 23 % till torkning.
Av det vegetabiliska protein som används i EU-25 kommer 15 % från torkat foder. Av
det torkade fodret konsumeras 70 % obearbetat, utan tillsatser eller inblandning av
andra varor. Den huvudsakliga avsättningsmöjligheten är uppfödning av mjölkkor
(63 %), medan 18 % går till uppfödning av mjölkfår och mjölkgetter och 10 % till
uppfödning av kaniner.
De fördelar med torkat foder som köparna nämnt är hållbarheten, den jämna
tillgången och den utmärkta hygieniska kvaliteten. Förutom att baljväxter och olika
dehydratiserade grässorter har en hög proteinhalt ger de idisslarna fibrer, kalcium och
andra värdefulla näringsämnen (omega 3).
Den huvudsakliga nackdelen är den höga produktionskostnaden jämfört med priset
på soja, som är den viktigaste ersättningsprodukten vid djuruppfödning.
Möjligheterna till utveckling och förbättring i sektorn för torkat foder är kopplade till
den ökade efterfrågan inom hästsektorn, användningen av biomassa som energikälla
och förbättringen av fabrikernas värmebalans (och koldioxidbalans).
Hoten utgörs av den ökade energikostnaden, inverkan på koldioxidbalansen och
uppkomsten av nya ersättningsprodukter (biprodukter från biobränslesektorn).

2. UTVÄRDERING AV DEN GEMENSAMMA ORGANISATIONEN AV
MARKNADEN FÖR TORKAT FODER
2.1. DEN GEMENSAMMA ORGANISATIONEN AV MARKNADEN FÖR TORKAT
FODER
Stödordningen för produktion av torkat foder inrättades 1975. I skälen till den
ursprungliga förordningen anges att syftet är att utveckla produktionen av vegetabiliska
proteiner för att motverka underskottet i gemenskapen. 2
Stödet gavs till förädlingsindustrin och fram till reformen 2003 gjordes flera ändringar i
stödordningen. Genom 2003 års reform, som trädde i kraft 2005, infördes ett frikopplat
direktstöd till producenterna och harmoniserades de kopplade stöden för de båda
slagen av förädling: dehydratisering av grönfoder och malning av soltorkat foder
(33 euro per ton slutprodukt).
Stödet har sedan 1995 reglerats genom en maximal garanterad kvantitet (MGK) som
fördelats på nationella garanterade kvantiteter (NGK). Det kan konstateras att
produktionsvolymen motsvarar den maximala garanterade kvantiteten, medan
utnyttjandegraden för de nationella garanterade kvantiteterna varierar mycket: de
medlemsstater som har ett Medelhavsklimat har ökat sin produktion medan
produktionen har minskat i de nordliga och östra medlemsstaterna.

2.2. SVAR PÅ UTVÄRDERINGSFRÅGORNA

2.2.1. Tema 1: stödets effektivitet före och efter reformen
Fråga 1 – I vilken utsträckning har stödordningen bidragit till att förbättra tillgången på
proteinrika foder?
• Den gemensamma marknadsorganisationen har gjort det möjligt att öka
produktionsvolymen och hålla den på en högre nivå än den maximala garanterade
kvantiteten.
• Torkat foder är en produkt som förutsatt att priset hålls på rätt nivå uppskattas av
användarna, och inte endast för att det är proteinrikt.
• Priserna bestäms av marknaden. Kvalitetssegmenten, där högre priser kan tas ut,
representerar omkring 20 % av volymen.

Fråga 2 – I vilken utsträckning har stödordningen bidragit till att främja en jämn tillgång
på grönfoder för förädlarna?
Det lägre gemenskapsstödet från och med 1995 och de högre energipriserna bidrog till
att industrins lönsamhet minskade, vilket resulterade i en omfattande nedläggning av
fabriker och företag samt minskad produktion.
Den minskade lönsamheten märktes främst i leden uppströms: det konstaterades en
kraftig sänkning av de priser som erbjuds producenterna. De oattraktiva priserna
resulterade i minskad tillgång. I de sydliga medlemsstaterna märktes inte denna
utveckling, tack vare lägre förädlingskostnader.
Den ovan nämnda tendensen förstärktes genom 2003 års reform, som genomfördes
2005 och 2006: sänkningen av det pris som erbjuds producenterna var denna gång
märkbar även i de sydliga medlemsstaterna.
Genom stödordningen klarade sig således en del av företagen i de nordliga länderna
ända fram till 2005/2006 medan övriga försvann: systemet har inte alltid fungerat
effektivt. Efter den nya reformen har det blivit svårare att uppnå målet att garantera en
jämn tillgång för förädlingsföretagen, eftersom de sjunkande priserna minskar
producenternas motivation än mer.

Fråga 3 - I vilken utsträckning har producenterna haft nytta av stödordningen?
Även om stödordningen inte innehåller någon särskild mekanism som garanterar att
producenterna har nytta av förädlingsstödet, har det system med avtal som infördes
genom förordningen inneburit att en del av stödet har överförts till producenterna
genom att tillräckligt attraktiva priser fastställs i avtalen.
På grundval av uppgifterna i ISJR har en jämförelse gjorts av markfaktorns relativa
lönsamhet jämfört med arbetsfaktorn. Av resultaten framgår att den minskade
användningen av arbetskraft på foderproducerande gårdar i allmänhet har möjliggjort
för producenterna att få större (och över tiden ökande) ersättning genom arbetsfaktorn, 3
även om lönsamheten när det gäller markfaktorn ibland är sämre. Dessa resultat
bekräftar att producenterna via priserna har haft direkt nytta av förädlingsstödet.

2.2.2. Tema 2: Miljön

Fråga 4 – I vilken utsträckning ha stödordningen som helhet haft en negativ inverkan
på mark och vatten?
Analysen inriktades särskilt på Spanien, som har de mest problematiska klimat- och
markförhållandena och där konstbevattning systematiskt används i foderodlingarna.
I allmänhet kan det antas att eftersom lusern kräver mer vatten än majs och
vinterspannmål, har ökningen av foderarealerna resulterat i ökad vattenkonsumtion i
de områden där lusern odlas. Om lusern ersattes med monokultur av majs skulle det
innebära en årlig vattenbesparing på uppskattningsvis omkring 270 miljoner
kubikmeter, dvs. 3,2 % av den nuvarande konsumtionen.

Fråga 5 – I vilken utsträckning har stödordningen som helhet lett till en oönskad ökning
av konsumtionen av fossila bränslen? Vilka är följderna för miljön?
Energikonsumtionen i foderindustrin är en direkt bruttoeffekt av den gemensamma
marknadsorganisationen. Utsläppen av växthusgaser uppskattas till 1,6 miljoner ton
koldioxid 2004–2005 innan reformen trädde i kraft, och till 1,4 miljoner ton koldioxid
regleringsåret 2005–2006 (minskningen förklaras av att den förädlade volymen har
minskat).
De fossila bränslena stod för 90 % av energin till foderindustrin 2004–2005, vilket är