Bland ödebygder och skär - Berättelser från Finland

Daniel [Pseud.] Sten

Description

The Project Gutenberg EBook of Bland ödebygder och skär, by Daniel StenThis eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it,give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online atwww.gutenberg.orgTitle: Bland ödebygder och skär Berättelser från FinlandAuthor: Daniel StenRelease Date: May 25, 2006 [EBook #18447]Language: Swedish*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BLAND ÖDEBYGDER OCH SKÄR ***Produced by Matti Järvinen and PG Distributed Proofreaders.BLAND ÖDEBYGDER OCH SKÄR.BERÄTTELSER FRÅN FINLANDAfDaniel Sten [Ina Lange].Först publicerad avAlbert Bonniers förlag 1884.Hårda sinnen.1.Gamle Erkko uppe på Salmi gård kallades vanligen, eftersom han var den äldste husbonden i hela socknen, »SalmenUkko». Åttiofyra vintrar hade snöat in hans egor, dem han redan i vaggan ärft af fadern, och den åttiofemte sommarensvarma augustisol höll just på att röd och strålande gå ned öfver hans åkrars gula, böljande sträckor. Det var en vackersyn att från gårdens trappa se ned åt fälten. Stora skylar reste sig längs hela gärdesgården, och midt på åkern såg man,huru en skara män i hvita skjortärmar, höga stöflar och snäfva byxor skar rågen allt hvad de förmådde, medan qvinnorna isina röda och brokiga drägter bundo ihop kärfvarne.Den gamle stod med pipan i munnen och blickade dit ned. Fem söner, af hvilka fyra med hustrur och barn, sträfvade ...

Informations

• Publié par: mushar
• Publié le: 08 décembre 2010
• Nombre de lectures: 63
• Langue: Swedish

Extrait

The Project GtuneebgrE oBkoo Blf d aneböddeygco rks h ,räD ybl Stanie is e en Thi  soBkoht eof r aofe usane onnya erehwysoc on thta mlso tna diwtrictiont no resreveoY .hw sosta ipy gi t,mau coy   reryao  twaevi r thunde it -useP eht fo smret ergbeenut Gctjeroiw dt ht sihooBeic Lseennc idelu .wugetbnre.grog k or online at ww dråglak aS å imlignl, endelavas  .1 aGo uppe pmle Erkk ,S»nkne U n kk laemn i onde socheladlä ned bsuh etsomrsteefar van h meh nar denai v  in hans egor, dartnah rs edtaön. o»tiÅtyrofvia  stisaugurma  ns va amers momeetitfoåtn deh oc, rndeaf fa tfrä nagga åkrars ger hans n deö vfaldn eågh ocråstt atd rötsuj åp h lo llö åt fned  se appas ykotar.nS läetläg sie strer lagsedräg aleh sgn jande stula, böleD tav rärkcro . yn r stt a  venkeac nedrrt sårf åg n ra ,ätmrs ötöhag ochflarfva  snäks roxybnegår rahvt ll aföe  dad råed,no hcm di tpå åkern såg man ruh , ne uaks m ar iänvi h staorkj p dem dots elmagn De e.rnvarfkäp  tin edd ciak hlbn ocunne i mipan nis i ör a onni anrdameqvn ådrm, de nuodi ohärtgreb rokiga dda och b svs teled met eti atrob r na ttis trädh biaf gdes edraksrö tcoebet hvf kailyr fmea  .de meFenösa ,rrn, sträfvade de duhtsur rco hab . rensHa jejnaemaråfa edurb  ,anlmen Ukkrna i Sab elvf osop naan ktinflk ic get D oknyr nem ,nadnu e drrennns tårdeog.r hip rconäag ralåco ,ah ht snnaunäp lr papkhoylts eedpr åem dsina rödaste str agilnäv  cyrttu er täas fk,n leson  et ssngiapd ksrafingrag  etto ej dnå  ttsh na ,äv— ropade . — Mor,  kso neru nredots aelåkf re teddj uneä nno hcl dellen qvä attade,revresbo nah åd ,retaas fäns pone t och styfva i aL ta aahd  eavir anåd er a ddå or!go rdniud e regs tål qv tiln; mällem rod meöjklogmnerfvhöbegee nt i — ,nagu ud ,rom h ru uudf sorttarmarne! Gud vet,ni uf et ttåklofin dbaa , rn ddå

Produced by Matti Järvinen and PG Distributed Proofreaders.

Title: Bland ödebygder och skär Berättelser från Finland Author: Daniel Sten Release Date: May 25, 2006 [EBook #18447] Language: Swedish

Af Daniel Sten [Ina Lange].

Först publicerad av Albert Bonniers förlag 1884.

g

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BLAND ÖDEBYGDER OCH SKÄR ***

Hårda sinnen.

BLAND ÖDEBYGDER OCH SKÄR. BERÄTTELSER FRÅN FINLAND

dem, af t ja fas

hjelpt till och lärt dem det lilla de verkligen kunna! Hör du, ställ fram surmjölk i muggarne, väl påspädd med vatten… Sådant arbete, sådan lön! Mor stökade inne i stugan. Hon hörde från den öppna dörren alltsammans, men fortfor tyst och stilla att derinne syssla med grytor och fat. — Mor, — ropade Ukko ännu en gång, — det är ju lördagsqväll, eller hur? — Så är det, — svarade gamla Annika med sin låga basstämma.    — Och det är min åttiofemte födelsedag, är det inte så? — Den åttiofemte, ja, — hördes det inifrån. — Och de vänta sig kalas i dag, kan jag förstå? — frågade Ukko vidare. — Nog göra de det, — bestyrkte mor. — Ha, ha ha, — skrattade gubben, — då ska de bli långa i synen. Gröten går nog ned ändå och strömmingen likaså. Koljan är så färsk, att längtan efter mjölken skall bli dubbelt stor. Sådana latvargar! Svält skulle de ha, barkbröd och källvatten! Du ringer inte ännu på en halftimme, mor! Mor bara teg. Hon öste en skopa vatten i kitteln, der den svarta rågmjölsgröten kokade, rörde hårdt i bottnen, satte slefven på kant och skyndade till bordet. Der, längst inne i stugan upptog det hela långväggen. Det var ett stort bord, groftimradt och starkt. Renskuradt och snygt bar det för tillfället sin börda af fjorton kuvert, hvart och ett bestående af en mjölkstäfva, en lerskål afsedd för gröten, en träsked, ett litet fat rågadt med salt strömming inlagd i saltlake, och ett duktigt, svart hålbröd. För resten hvarken knif eller gaffel, onödig lyx för dem som ha både tänder och händer, tyckte man. Mor tog mjölkkärlen, såsom det befalts henne, bar ut dem två och två i boden och återkom med stora trästånkor fylda med af humle och malt starkt doftande, men ännu ojäst svagdricka, vattenhaltigt och sötaktigt oaktadt sin bruna färg. Så skyndade hon så fort hon förmådde tillbaka till grötkitteln, lyfte den af trefoten, fastän lågan från en väldig stockända slog henne nästan upp i ansigtet, skakade kraftigt om grytans rykande innehåll och började ösa upp den i väldiga portioner, hvar och en kryddad af en god nypa salt. Nu var allting färdigt. Aftonsolen kastade ett rödt skimmer genom det dunkla, med tjocka spindelväfvar behängda lilla dubbelfönstret åt vester och färjade röken inne i stugan i en skiftning af rödbrun koppar. Det svarta bjelktaket framstod i denna belysning så tydligt: man kunde inne mellan brödspetten se, huru de bruna torrokanerna [1] vandrade af och an deruppe eller stodo i grupper, medan de yngre exemplaren af detta i Finland så rikligt förekommande husdjur kilade fram och åter mellan takspringorna eller gåfvo sig af längs väggarne på promenad ned till golfvet och derifrån upp på bordet, på bänkarne och öfverallt. [1] Kakerlackorna. Mor torkade med sitt tjocka, randiga bomullsförkläde soten från ansigtet. Hon jemkade in sitt gråa hår under sin hufvudbonad af blommigt svart siden, rättade på halsduken och gick ut. — Får jag ringa nu? — sporde hon ödmjukt sin make, der denne, sysselsatt med att stoppa en ny pipa, alltjemt stod på trappan och småputtrade sitt missnöje för den svala och doftande qvällsbrisen, som kom ifrån ungskogen bredvid. — Ring! — svarade Ukko och vände ryggen till, sålunda visande sitt förakt för qvinnokönet, representeradt af hans hustru. Mor Annika skyndade till fähuset. Der bredvid i sin höga rödmålade stapel hängde matklockan, hvars klara malmtoner genast ljödo ut öfver nejden. Vid deras klang slutades arbetet på skördeåkern, männen torkade svetten ur sina ansigten med skjortärmarne, qvinnorna jemkade sina dukar, och allesammans begåfvo sig upp längs ledet till gården. Om en stund vore de i stugan. Tysta och vördnadsfulla nalkades först alla den gamle, nickade halfskygt och stälde sig framför sina platser vid långbänkarne, som voro flyttade på ömse sidor om bordet. Ukko sjelf hade en stol vid bordets smala ända, »äiti»[1] deremot satt nederst, sist på bänken. Närmast husbonden stod en tom stol. Men par vid par hade de fyra gifte sönerne tagit plats bredvid sina hustrur; den femte, en tjuguårig ljuslockig bondpojke satt och småskrattade under lugg, han plirade förnöjdt på en rödrosig piga, skyddad nere i skuggan för Ukkos blickar, och när han kom åt, kittlade han henne på hakan med ett rågax, en kurtis, som den tjocka flickan besvarade med att kasta halft ihjelklämda torrokaner rakt i ansigtet på sin beundrare. [1] Mor. — Sågs der eld i smedjan? — frågade Ukko, vänd till sin äldste närvarande son, en mörkhyad man på några och fyrtio år. — Inte, — svarades honom från flere munnar. — Har ingen sett till Ella? — frågade gubben ånyo.

tifrån gården ljdö olsganea  flO eran knafsrai a ggävirpsrogn U .anot flå merruönst acootnrrrko hot Mg.inmndeun kanlf aröh s anrogu tr aöfnrnäsg tobockornasams kokl edapen smos ils  neun Ln.  vre br idlknagi atnnonee rna,käroaf sgen nah red ,axy sil dch od,veg ög h  negdervco ,am hUk.  vko tarliydekp  ålatld teat nne tänkte man ic  .gnås sired neMor kch oenrrnankne sf rårlrojbleglan pinäte,de l a,llus hddrä Ee,edantni ned kas ren, ochades döreg npönp .e nÄtdil nnlya rkmös an hfa ttorbtu tte nuktah fro ocr ornuedda eavtk nfa  hisll Osau trus gis ettotsfäv ioch b len  de iörjat lid nenaedtlga e ntkaleed mva hdnar .ar roM gotkärlen och begynets nid sinkni.g e åp edaggut nahock batoe llrun   mte kosm röv h raresin, vkmolt ås  neg ttayks ninmnasipo srtsoa er oasttq al.rU kkbordet, var vid  roanirgns ipv din i k def spen al ppu ed lah ,tetiDe. lnsemaamfln  römkr t itsguna g och stum. Nu vaep n atr hcocatsMo. tär e nd epå t sta de helandeelnmne , tksr dö ky sckjo teni t emmur atravs ,aros och br putsadeedå et,rsfolkcandeanch o, rtrrdao deekäs nnam ås andestötfrånler  H . na nätgs rto hc deanalltil tetgt le tgilgaheb hco vink attdern en atm ta .f arsmtä vig bidat s steag hom fedroco torsttft lensgih på fa ing   visdern tgylf nEflah ,giukmjödt al hch o näd  eföiregt lil den gamla. Ukk,edatta llE ts a podanå n nat fo tfe ,tå allE .appi in sog tch ock eevpura njdi ä nnane pankado ry nutsig dmO . ne bäå ennk uck pppgladsgor tis nehan kastaer det h ng utaatnainqva nelotsfäslessys  ill de tvid v den rou kcm gäna,ts  onrg sent amt ate apsirnlit om lhenne för att ri nta tokmm aem d  ste. ons etdsälr nenade naH ravrig man, femtioå tu ,os m m ne ås g pitar van hdehap tte djöh nis åio. rettch tar oseatgig artfnEk  ,tls jeöh åos gfam rndeme, den ssm rea exbler o d ch muskulös. Hanh alug saneb ,råt id mdtannnpai lln  ,öfvfredeö ken  nac ochriktjlsuo hcyH nav rs rakt.  alldele co käv hsän ar a, lånsha go ön b ne f roitagrkfana s hak Mendad.lbild hco retkarak srndefae ddtyanm på en gång despot rel gå ordgaa  f ngriun mn,nera d msi hcohkevk tens sr hasstäinnemoa ,gs feetll tjo gch osiane rdev gninmmo edalx as unga a  och derres nöreos mag f Gka, udmår ac tn hcaf iöts O .d honfverbehöla, f laa tttoranah ugstr Nä. såkali nedråg hco alli g niegd teh nomonhustrur; annarsa artebrmmasos ax senesöocr fyh reh öhvfa  fejpli da år h beg oc rä okkUmefoittå a p arSv?  —  t.deå  d rÄs terb t …dökeic  D ? — elå r lerfmäamdnågt li laffa site och skm adyl ekci ed rä e  dfå, jail vin agi gnir euhrad ch ns, ot hu mittt aät m. tat Dej rä ,ga mosttämarbete att göra co håmgn aumnnra e,etrb ar  äet d D — .tnas  snif te ! Mermart fin delutlsnf m deu pp stld äin sed metlatmas edajröb h  Salfver— Le ätt!ats d te nåp eosigtl eenckfind äU .na  okk  i rguts litet ochostade  nipap ,dlp  åis alojk i hco ,enrföå sme em ddelj enennda q a av asmm och far sta sonvqdaatsa.enr eD  rdiongnitässa b ll lfgänsda eis,gd båda qvinnorna a  a is gäa tth raler , el hussittbsuh unnä nah rärdgån ge e ideon räd tem …gH av d Salmen U er? — Är ammaa ,l okkg åsetnter m htt ian son ans , smElla ,ildene …kUakåsgar  äkoan halmmlE nem ,nu rä al men Ukko ännu, ellreä  rah neraddön  hd,sava  H ? —l naevfem ,rh ne r, eånfr!ar frort gaJi rä in  M ne gi — .röd etf r inassaon p ? — H gilgudo addeH-almioi TÄr? beub g  nådil?g.nÄ  rohgen annag och inof ,im rröf gim  p ll saason h ka   s en dso, låm r tea eltebrÖ !arevfslockna, medan hleed n imsdeaj n maämfrå raåke ndo rong na p gnirkmpyntn utjol.ad kreh ,rd ree nas  ragnid ,mos ärd arr tabea innesöÖ vfreh  mipog…rstrur sona sonhu  ,ned revfÖ — ?ra fu, daragklm ve ksluah nd  åyb,ning r krlöpesom   nta tögarn tyat, medan han friafe r retilådo ag ochgldua q ig nfvis molo,k egiarnr. — D enom a ocåligilgudo hn rÄ !agocf döi d,inblh  en, som  Öfver dkrnaf röåg r iykllkuch oyn s sdsuG r ö ,sdtni öf e m, l, so denfverll,aneE aSmlki tå  pvaef larmn äatu tam sraf nis  setftloå  ppp udimretfe åp xartklar förn, —dagef iltinenel da e s isepia,ckom s hcocilss nl dot en från  kade gröt— o hcd lsfeev,n s naM pdekakaudfvhuå  H ra te — . v rah nate äit use'nnda m i addi ?sgjl — äödu nn geng ånugbbne sörts — . F arbror Ella gick dold illa ssnöa miaM nej .m deöhgg d torsfömös koUkenim akr snah ,rytts, ingen talaede tto dr .aM nn,teöd fseelgedait nä ll ,arbröfd t ne  rtaföevni g asma kaltade vän rojg negnI .sdroknärnm aonåg ndes ukll ea ttm nag till bsätta siojg  edralkrgnirec tn,kekoUktt e retfE .e öf anned ft egåe grän lerco h eknr i tnahnn nsa e retesåpota ,et röf gajtsåmde, vet jat ing h nas 'e not gfa hage, men hvartasilimToi n  ianh kcig ned dem h n, oc årderädg i tplna ruts ot gneocn toh ic ghak S .fnadetetoatu ättade sg och tv eah nisrek äldd är hch oer d k iatun,enrtas s etig på det svarta ogflev tco hebyg t igklmagåbeh oc gis ovfuH .trobrna struså. likane ,aBnrtätios m e reyt nppu tfe erÅtenig bst. önnäen nitg niogm  nickade  ll Ukko,nni senralåks räh ocs mttöl ålehöfsrra tä btlatl manstegit, vunn deeisni a ll aåm en oumbärlig ingrtkar fa dnal N .teidlt ieren d tna raap sksatu s lämingtrömhvaren, getstsröm ,ednarn  eörtg tigödonka bondt a än fins as tnardvf artto naar s i fedgrint hcm goednäo ,r , soödeti brrna näedakt tsrad  ehae llku sdtår hhco tdakablåts m