Mor i Sutre

Hjalmar Bergman

Description

The Project Gutenberg EBook of Mor i Sutre, by Hjalmar BergmanThis eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it,give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online atwww.gutenberg.netTitle: Mor i SutreAuthor: Hjalmar BergmanRelease Date: November 6, 2005 [EBook #17015]Language: Swedish*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK MOR I SUTRE ***Produced by The Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.netHjalmar BergmanMOR I SUTREAlbert Bonniers förlagStockholm1917MOR I SUTREGästgivarn i Sutre var några och femtio år då han tog sig hustru. Orsaken till dröjsmålet var den, att han som gästgivareråkat kvinnfolk av alla slag och i en punkt funnit dem alla lika som syskonbär. De höllo inte med rättvisan. Efter hansförmenande. Och orättvisa var gästgivarn i Sutre en styggelse.Av samma orsak höll han sig icke med konjak, rom, arrack med flera tullpliktiga varor, ty han betraktade tullen som enorättmätig pålaga, den där en rättvis man icke borde underkasta sig. Hellre då lida den försmädelsen att höragranntyckta gäster klandra maten, lagad av en halvblind gumma, och den tarvliga drycken.Men en dag kom till gästgivargården i Sutre en västgötaknalle, slog sig ned under eken med lådan sin och begärdekonjak.Har jag inte, svarade gästgivarn.Varföre då, då? frågade knallen, som var en allvarlig ung man med svarta tattarögon ...

Informations

• Publié par: syan
• Publié le: 08 décembre 2010
• Nombre de lectures: 31
• Langue: Swedish

Extrait

The Project GtuneebgrE oBkoo Mof i r trSu be,jH yamlaeB ramgr s eB n Thiis fook ehu rot  fnaeso ny aneyoate erwhtsoc on tiw dna n  oerts hlaomts whatsoerictionsyam poc .revuoY  ite wa a ity  iv , gtiu su er -e yroms o ter thenderuG tcejorP eht fe nsceLig ernbtee sikooB ro ilnoclinedudit wthh  grn.te ne at www.gutenbe

MOR I SUTRE

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK MOR I SUTRE ***

Produced by The Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net

Gästgivarn i Sutre var några och femtio år då han tog sig hustru. Orsaken till dröjsmålet var den, att han som gästgivare råkat kvinnfolk av alla slag och i en punkt funnit dem alla lika som syskonbär. De höllo inte med rättvisan. Efter hans förmenande. Och orättvisa var gästgivarn i Sutre en styggelse. Av samma orsak höll han sig icke med konjak, rom, arrack med flera tullpliktiga varor, ty han betraktade tullen som en orättmätig pålaga, den där en rättvis man icke borde underkasta sig. Hellre då lida den försmädelsen att höra granntyckta gäster klandra maten, lagad av en halvblind gumma, och den tarvliga drycken. Men en dag kom till gästgivargården i Sutre en västgötaknalle, slog sig ned under eken med lådan sin och begärde konjak. Har jag inte, svarade gästgivarn. Varföre då, då? frågade knallen, som var en allvarlig ung man med svarta tattarögon och svart, stripigt hår. För det ska fan och inte jag betala syndapengar, svarade gästgivarn och utlade sina åsikter om tullen. Det finns väl tullfri konjak, invände knallen. På västkusten kan en tappa konjak ur gråberget, om en bara har rätta handlaget. Det lät någonting, tyckte gästgivarn. Och eftersom knallen lovade att lära honom rätta sättet att tappa konjak ur gråberget, och eftersom gästgivarn vid fyllda femtio så gott först som sist borde se sig om i världen, ställde han om sitt hus, spände för kärran och åkte med knallen till Göteborg.

Hjalmar Bergman MOR I SUTRE Albert Bonniers förlag Stockholm 1917

Title: Mor i Sutre Author: Hjalmar Bergman Release Date: November 6, 2005 [EBook #17015] Language: Swedish

sten, ångade mussnrtte ,ör kksro senndtuke sfön  .teetfEne rtil  od on sturadch l äd g rna , virasägt döm nogengrisprrnud agit tu rets ivllh lånob ra aan. Om htänkte hgat  ,nekir agithor den No e. hag  tås co hdr s lob til sigatten, si kcig naH .nasivtträl il tig sla d åperrö äG .n igtsrnvaad löre  tat  töhdr eah nte tsakta knackande  ä gaj ,agilraf rringhut rava sg, iVll li.l tun d  urågau? fan. J de h hud devuadekmee gybsdangåp tkök  an. Gästg de flick npda,ep vira npö d.meg mit  åotåg kök i ni nakcilF här sse enna en. Dagn  .aLköteudk   dam åog mla tos fördrig utre r i S nakcilF . iv dots enisspd teötsk, s ni aysssol rcoh småsjöng. Gästgraviot ndakris eomg un mta, adckde: N h sad oce gu a tt rudmoemgok e.trSui s vari taf etni rav teD rligt. Storekenllbaka.  eah nitdi ,ävdn nså sär gnun röots nä dS i ertu  ochpen, topändatxrbb n il  åedmop  , enntli kome gdnävs narräk rän  eFirB div tossämttorckvem e,aren s ne nnål dah ah ertmä icfl engb st,  räv lrg ak D . teä e gästgiant? sadakcilf nem ,nravngtienng idesan  anedtsnaar nK . räshus kökmför fra kape gdetgäsarivco nas h D :ed ä ter väl grant? Bak  iäkrrnah da eahanx sen on kreka hco kajum nannanad nfägbredoch is giv dtäteåps   pdaänåh mdeanftys ,nakcilf edasta, kkisn liom etrs  rarteä ,ad   hteleål dttinu ralka ,tteD .  rä  ta taketna, svarag ,rbtu åed töh gutsrotsrelle napid mee å  panskedu poapkeda,rp gästet, rn hgiva ä teäv rar l J ?tr esadoc, sah : D de mo ed ncosk åakll  adelskammarn, s rgnaä  rnieted n g upn såicka n? Fl S .nah edas ?nekt at, gasäu  dka oh ned nransda epen. Den  kala top mon tedco peg hrkve vetkariöv l n. Ha ivar edden brraamu  tco hnr a tig dir tvät rllas ,nasigtsäg ed storekens vidd. Hrad  uesttp  åam mnfae add medamö ne tmeflede va  shus kökspänet, co hna snii ab rlltä sa,den  idenårfi ednratsäh  t tullfria gods. hurllda evas ti nick ong fchckli goT räd s åp ap nis taer,ndrröläalll km ti fravarnco netnakrräk lltir derä bpp ute h no ,ksgi ,asedat lik där ackur äg eigts åD . drök åbh igäklialocg  edagårf vigtsäg  llTi n.ar ör kdus h mem gi,ns i egde fvaraan. D lick edagsäg vigt.nra j,Nead sfle kaic.n uH rälgn eks adu sitta där då?  bpår va kanckli anrednäh ,nadär u inka d ät. S i kn f åru ?ritagets  t leh oci m alstedofco r vag med. Under a h vatten  aasttf ll tedtt ivtgmoar In r.  äte uh aurtshco säg r som du ska var eägtsigavnr .äNnun saviaddrun? t etil gttär llinte du ia dihåll nktä a i ll eS . uk näh nredärbr,nadpåt är kll aämtjak nasttne .lFcian ut igittade ht dnuts arb ne rteEf t.keköi n  iigkcnr ,igavägtsade r, sröjeet d  .äN rah ntsör kförbi vagnslidre hcoretådnävöf et rsmöi nirkenng röd edf ,ng röerut på ick  rna  ägo  narräk lsngav i Ht.reidmaom bane på drän, ropadd or gnignneo hcväi sel  fet vårgtsäravias ,g ed g der ja bliintene D .ågdr r i tähsa, änr mog jar  hco ,nakcilf ed

Aldrig! sade flickan. Åjo bevars, vidhöll gästgivarn. Du är inte tungsint av dig. Och får du sen småfolk att pyssla med. Då går jag min väg, sade flickan. Med ungen? undrade gästgivarn och småflinade. Flickan sade: Blir han lik dig, så vill jag inte se honom. Jaså, sade gästgivarn. Och blir han lik en annan, så ska du inte ha honom, din grömming. Vem skulle han då bli lik? undrade gästgivarn. Det är en du inte känner, sade flickan. Blir han lik honom så ska jag hålla honom som Vår Herre. Och vart ska du ta vägen med den? frågade gästgivarn. Blir han så fin, han, så är det väl bäst du går till kungen med honom. Eftersom inte Sutre duger. Nej, inte åt honom, sade flickan, kastade med huvudet. Gästgivarn såg sig omkring. Han kan få sämre, tyckte han. Nej, inte om det så vore i diket, sade flickan. Därmed var samtalet slut och flera fördes ej i det ämnet mellan gästgivarn och hans hustru. Men två år senare födde hon honom en son. Vem ska en säga, att han är lik? frågade gästgivarn. Dig, svarade hustrun. Gossen kallades Lars efter far och farfar. Han blev tungrodd och åbäkig och så i alla stycken sin fars avbild, att det måtte förvåna. Och mor i Sutre fick ännu en son. Vem ska en säga, att han är lik? frågade gästgivarn. Dig, svarade hustrun. Han kallades Anders efter morfar och släktade mera på mödernet, så att han var rörlig och häftig och som barn så lynnig och oberäknelig, att modern måtte aga honom beständigt. Därnäst kommo så döttrar och sent omsider, då mor i Sutre redan var över fyrtionde året, ännu en son, som kallades Daniel. Vem ska han vara lik? frågade gästgivarn. Dig, svarade hustrun. Men pojken hade icke ett drag av fadern, icke heller liknade han modern om icke i det, att han var gladlynt. Då Daniel var vid pass tio år gammal, hade gästgivarn kommit ett bra stycke in på sjuttiotalet. Han hade svårt att förlika sig med pojkens upptåg. Daniel hör inte hit, sade han. Hör han inte hit? upprepade gästgivarmor. Det var håken. Hör inte min pojke hit? Nej, sade gubben och grinade illfundigt. Det var nog honom du tänkte på, när du sa, att son din var för god för Sutre. Men gästgivarmor förstod ingenting utan gubben måtte upprepa ord för ord vad hon sagt den första dagen i Sutre. Då rodnade mor i Sutre ända upp i öronsnibbarna. Det var skam till minne du har! sade hon.

som en tung hando hcf ilkcrkpoep jaörutn  åt an väer.odnteD näk  sed n stm hor käeg u .aTrrnanib ags leulskt sia ag tnajröb nos tsuj  hcs atidk roato  som de ga, mest iT .e s ll  i rrtuS naarli b t.is nkTa rtvie  nd teabare moänktd, ts me .tom edanräjps n t der  ädåänh Oc ned äjf  edrinaDedtr Sjevatach oet rnAedsr ,ed nrs, den andra he neknat aL reteh rafya ar na een . D .dJ b olrab gah  av voro ochkött ätknil tlaili n  demtsoperot nek under ssatt därh non  u äjvl S . mo  senngrikär  äetD .eknat ne etni t ärn de. MeutrealS  åehhcs  le O . oce gdinilstpoh  gål nal ,tänk ilageuppsr ann föne sadtk lemkslu to skereocn anh läts edlanisdug sbetraktelser. Rsailgn k e olkcror  poh tta natränskak ranrrkär  upaägtsp  åafnm t iet dPå drn. giva  röfknatlo n tsä än te kt naar Då s. ted rä ,oh nåpd rat flicsom hind nnnanea  H . no k rätt ht, aaft on h K .nekli ah ednus dein m vptapkn gnnaa ttl pö aem är, som kommit tu tnI . av eed red t otd ktäntaa arnk r vät va, de . Nej cieked sm niH . no tebearvslia ngtu aleh tta ,ted l lsduken.d blå hagnam nemavir tuj  aonannnitaråg n åskv ahdnuKco e ök o va. K  Sta kom er ,maamälkdhck  n sit  åog lon . H tsänräH .keleknat ngst ochan var yci kah nk läneg  . S or t is nktä mte S .le h mo  mokinaD li li tnom.rröf ekci natu ibe ldälsttttäg si saläe,ndsyl s neenraöf nnig b oge, alla rbi henn krlkdäre yfari  yk s,ar Lom kstör . F ,tknäs teduvuh ungaen tlockögonak.dr nynnna ,ap  teDh rä aletsägvegietritä, tenkm ro ,msgöe  nlbick i smyg till D .nenosrp rä teieegilivskh ocr tsdaujsthcl ago tyreänss ch s lse oref röd js uosgrmma och ockenstä rednm ,sk tsA mo . H ga näär  detliag nnrsblär tos åtaen snackn i össat rrä tte mos etys ljdölohn dean. Det är hästar o ävsrö ev rapnnna  dr, äetvär r gaå hct ,ktknäom e ochmmarutsp skjrbaoco h hob rco aavr reagsla llco ragneäneser h ade räknen dupp hcn leo  eosmädnrndeän hdosii a säG .anr nravigtvara? frågade mo r iuSrt,es taet t monnhebre itut daV . uks  ell ted liglmot ur nuhtshan vad för ift sletålröf mo klof n hae adopnr ae, nah nab od.gS de och husett barnd nenegarröfd näivtgn ardå, äs ged åp er nekas n itenktädavie ntom reM nrt e iuS sadend, ben. gubb uD ril lävimåp e adr moSui e.trte ,aj,gf röäsrk jag har glömt den . M enbbgue ad s,gon ne snnim drveroÖ kesa Fö n. änrrn  emmosösragadnromsgon, då hon sattp  åäbknneu dnre ar hdur oct åt grednuf h cO .åp ta n täh ho intnkteader eived np  å  nimvirt etn rahgnfä? adl seh ocb geirepeN,jj gaad det är inte v lit anrednäh edrrmbaa grdin del  s  egånonan  ne K . ag itt jig apå m hch nos ol gis g ar blitt velig. Oföh nretco aöf h dpåvie yfdlgati tum  rlsgi ,ded g, ar jaet ätt d .ertuS h ud moSsa, rsLa ior mde e hon alrför had uSrt.e äD  eom r i . N en höu  e adbbgu,stvnem girdirt  enneit h tag hana ttts,av t rä  med ad så? den sÄn a.jliv senneh tom